En flexibel styrelse

15 Jan

Säga vad man vill om SG:s ministyrelse – och det är de många som gör – men nog är den flexibel.

För tre veckor sedan presenterade styrelsen sina prioriteringar och då lät det få här:

”I budgetarbetet konstateras att Galoppens långsiktiga intäkter väsentligt begränsas likväl som att kostnadsmassan måste tryckas ned och tillsammans med Svensk Galopps totala investeringsbehov så kan inte styrelsen motivera, eller ta ansvar för att anlägga hinderbanor på Bro Parks innerplan (min kursivering).”

Men det var då det. Nu heter det:

”Styrelsen för Svensk Galopp vill förtydliga information angående hinderbanan på Bro Park från den 20/12. Informationen kunde ge intryck av att styrelsen beslutat att lägga ner ”hinderprojektet”. Så är inte fallet. Istället gäller att:

-Innerplanen på Bro Park kommer att reserveras för hinderbanor.
-De omfattande ansökningar och prover som krävs kommer att initieras inom kort.
-En projektgrupp för hinderbygget kommer att tillsättas med Dennis Persson som projektledare, med uppgift att ta fram en tidsplan med budget.

Susanne Hamilton, tf ordförande i styrelsen, säger:
-Nu gäller det att göra om och göra rätt, så att hindersporten får sin självklara plats på Bro Park.

Så snabbt kan det svänga. Det är flexibilitet det.

Eller för att citera en annan skämtare, komikern Groucho Marx, som en gång sa: ”Jag har mina principer, men gillar ni inte dem så har jag andra”.

Hinderbygget har tidigare beräknats kosta ca 15 miljoner kronor. Det lär nu öka med en och annan krona för att också kunna bekosta den nya projektledaren, som är hindersportens främsta tränare – och som råkar ha ett av fullmäktigemandaten på den kritiska stockholmsbänken. Rimligen avsäger han sig det.

Dennis Persson

Nöjd projektledare  (foto Svensk Galopp)

Annonser

Kort konstaterande

7 Jan

Den här bloggen har funnits i cirka fem år. Den har tämligen regelbundet fyllts med inlägg. Vanligen lästa av rätt många. Men inget har uppmärksammats så mycket som det senaste, ”Styrelse utan stadga”.

Antalet visningar och besökande uppgår till fyrsiffriga tal, vilket är rätt ovanligt i den lilla svenska galoppsporten

Detta intresse tolkar jag främst som ett tecken på den hunger som finns inom galoppen efter information och som inte kan mättas på så många ställen.

Galoppsporten kommenteras nästan inte alls i dagstidningarna eller liknande media. Specialtidningar som Skandinavisk Galopp och Galoppmagasinet har lagts ner; Travronden skriver nästa bara om vad den heter.

Svensk Galopps hemsida följer visserligen snabbt upp galopptävlingarna med referat men innehåller inga kommentarer eller analyser. Och det ska den kanske inte heller.

Vad som möjligen kan sägas ha förbättrats är den TV-bevakning som ATG lämnar via Kanal 75, men denna är nästan helt spelinriktad och ger knappast novisen några kunskaper.

Förbättrad information löser inte alla problem – och de är många för närvarande som jag skrivit – men den skulle kunna minska mycket ryktesspridning, spekulationer och skvaller.

Galoppmagasinet

Nedlagd information

Styrelse utan stadga

1 Jan

Den 23 oktober frågade jag i min blogg om svensk galopp kan överleva. Den senaste tidens händelser har inte rätat ut det frågetecknet, tvärtom.

I bloggen skrev jag ”kanske är Svensk Galopp för splittrat för att kunna fungera optimalt”. Tyvärr har det antagandet förstärkts ytterligare.

För närvarande utgörs Svensk Galopps ledning av fyra ledamöter. Att samtliga får betecknas som galoppnoviser må vara, mer anmärkningsvärt är att de även verkar ha bristande kunskaper om stadgar och demokratiska processer.

I Svensk Galopps stadgar heter det i paragraf 7:

”Styrelsen ska bestå av ordförande och sex övriga ledamöter. Ordförande väljs av fullmäktige vid årsstämman för en ettårsperiod.”

Styrelsen kan alltså varken bestå av sex ledamöter som efter Klaus Kocks avgång eller av fyra som för närvarande. Och den ska ha en ordförande. Denna kan inte utses självsvåldigt internt, som ”de fyra gäng” gjorde. Uppgiften togs dock bort efter ett tag på SG:s hemsida.

Styrelsen borde direkt ha kallat till extra fullmäktige, när Klaus Koch lämnade styrelsen på grund av anställning i SG. Inte köra på som ingenting hänt. Särskilt inte när en så viktig fråga som ny VD skulle beslutas.

Att driva denna process vidare till ren splittring i styrelsen, tyder inte på mognad eller samarbetsvilja. Tyvärr understryker den bilden av två olika intressecentra i Svensk Galopp.

Samtidigt kan man ju förvåna sig över att så många är intresserade av att bli VD i en organisation där svårigheterna är större än på mycket länge:

  • En helt ny spelmarknad
  • Separation från ATG (även om regeringen ännu inte löst ATG:s framtida status)
  • Minskad avel
  • Ingen vintergalopp för första gången sedan 1963
  • Ingen hindersport på de största banorna
  • En splittrad styrelse

Ändå kunde det rekryteringsföretag som styrelsen anlitat gå igenom ett flertal ansökningar, vilket resulterade i att fyra kandidater presenterades för styrelsen. Dessutom kastade en styrelseledamot in ytterligare ett namn i detta läge. En person som inte testats av rekryteringsföretaget. Det är denna som nu figurerar som ”VD-kandidaten”. En av dennes anhängare argumenterade för hans lämplighet genom att säga ”det behövs någon som kan röra om i grytan”. Som om röran inte är mer än tillräcklig.

Det behövs inte mer röra, inte fler lokala utspel eller primadonnaturer.

Det behövs enighet, samarbetsvilja och kompetens. För det krävs skyndsamt ett extra fullmäktige, varvid samtliga återstående ledamöter ställer sina platser till förfogande.

Det är dags att åter kunna bli stolt över att vara en del av galoppsporten.

 

björn_eklund-S.jpg Tribute Day

Foto: Stefan Uppström

Galoppens ”förbannelse”

13 Dec

Så här skriver Hans Engblom i sin senaste utgåva av ARK-Nytt apropå de senast inställda tävlingarna på Bro Park:

”Med ett besked först vid 10.30-tiden har det satts igång en massa rörelser; regionalt tränade hästar har börjat att transporteras in till banan; funktionärer, restaurangpersonal, totopersonal, hästägare, spelare och annan publik har börjat göra sig i ordning eller kanske redan satt sig i sina bilar. Jag skulle helst inte vilja uttala orden, men är det så att det vilar en förbannelse över Bro Park-bygget?”

Det är svårt att se att kritiken inte är befogad – men ”en förbannelse över Bro Park”?

Knappast, möjligen handlar det om en förbannelse över svensk galopp, för banproblemen är legio i den svenska galoppsportens historia, och det finns en minsta gemensam nämnare för dem.

Bro Park kom i alla fall igång enligt planen, medan föregångaren Täby Galopp fick ställa in sitt genrep fyra dagar före den egentliga premiären den 28 augusti 1960. Och premiären kunde bara räddas genom att man snabbt fick överge beslutet att den första hösten bara rida på dirt trackbanan. I stället fick alla loppen den första tiden gå på den gräsbana som egentligen skulle ha sparats.

Inför premiären på Göteborg Galopp 2002 fick funktionärer och aktiva ägna dagarna före premiären till att gå och plocka all sten som låg ytligt i banan. Och den rosenhäck som skulle ersätta banrailen lyste med sin frånvaro, eller rättare sagt bestod av några ynkliga plantor.

Att Jägersro det första årtiondet fick en klen start, var dock inte i första hand banans fel utan berodde framför allt på att travsporten var för svag.

Mannen som räddade Jägersro, stockholmaren Clarence von Rosen, var också kritisk till att göra Ulriksdal 1919 till Stockholms ersättning för Lindarängen. Banan var för dåligt anlagd och borde överges – vilket dock dröjde 40 år.

Och återinvigningen av Lindarängen- eller Gärdet som vi säger numera – fick skjutas upp två år, innan de första loppen åter kunde ridas 2013.

Ja, katalogen är diger. Enligt min mening finns det ett gemensamt samband, som stavas snålhet och prestige. Det gällde Täby Galopp och det gäller Bro Park. Man kan själv, heter det, och ska inte bekosta några utländska experter på att anlägga banor.

Fast ingen av dem som var inblandade i processerna att bygga Täby Galopp eller Bro Park hade någon egen erfarenhet av få till en galoppbana. Med ett undantag: en skotsk expert, John Souther, som bland annat var ansvarig för den stora omläggningen av The Curragh, Irlands största bana.

Men John Southers medverkan tillkom enbart genom att vi i hindergruppen var envisa och tyvärr drunknade Southers varningar i mängden av konsultpapper.

Men förbannelse handlar det knappast om. Kunde vi enas om att banor och banskötsel måste ha högsta prioritet skulle det bli enklare. Hästar, ryttare, tränare, funktioner, till och med hästägare kan ersättas men att hitta och anlägga nya banor är betydligt svårare.

Ledvolten Täby Galpp

Trots ofullkomligheterna lockade Täby Galopp rätt mycket folk de första åren

 

Om svensk fullblodsavel (4)

9 Dec

Ett konkret förslag

Jag har i tidigare blogginlägg visat på Svensk Derbys betydelse och pläderat för att den ska bestå. Jag har sagt att löpningen inte minst behövs för Jägersro (så länge nu banan finns).

Jag har också i viss mån ändrat min inställning, vilket innebär att nuvarande proposition med ett öppet derby bör bestå. Inte för att detta gynnar svensk uppfödning, som bör vara sportens högsta prioritet, utan för att det finns andra åtgärder som har större betydelse för uppfödningen.

Men det kanske ändå finnas anledning att påminna om hur öppnandetav Derbyt missgynnat den svenskuppfödda hästen. I ännu högre grad än hur de fem stora tränarna dominerat derbyt de fem senaste åren, har de importerade hästarna dominerat resultaten.

Som jag tidigare skrivit har det under åren 2013-2017 delats ut 9 307 600 kr i prispengar i derbyloppen. Som bekant har ingen svenskfödd häst vunnit men några – fyra stycken – har placerat sig. De har sammanlagt sprungit in 594 440 kr, det vill säga drygt 6 procent. Importerna har alltså lagt beslag på nästan 94 procent.

Det finns de som tycker att detta inte har någon betydelse. De svenskfödda hästarna kan ersättas av inköpta importer.  Men det finns ingenting som tyder på att det kommer att vara enklare eller billigare att göra det i framtiden. Vi kan aldrig konkurrera med storhandlarna i världen.

Det kan illustreras med ett litet klipp från Dagens Nyheter, där ekonomijournalisten Katrine Marcal beskriver om hur inhemska tillgångar allt mer köps upp i England:

Hon skriver att konservativa britter är ”skeptiska till att traditionella brittiska institutioner äga av utlänningar som kanske inte vet hur man bevarar dem. Särskilt inte när den utländska efterfrågan på det som uppfattas som traditionellt engelskt gör att priset på allt från hästkapplöpningar (min kursivering) till privatskolor går upp.”

Detta ökar betydelsen av svenskuppfödda hästar, och det är djupt oroande att aveln i Sverige minskar. Vad kan göras?

Det är dyrt att föda upp hästar. Det kräver uthållighet och tålamod. Det dröjer tills en uppfödare kan få betalt. I allmänhet går det 1 ½ halvt år, innan hästen kan säljas.

Därför  borde uppfödarna ges ett stimulansbidrag på t ex 10 000 kr, som utfaller vid levande föl den 1 november födelseåret. Vid 200 födda föl innebär det sammanlagt 2 miljoner kronor och vid 300 föl 3 miljoner (vilket inom parentes motsvarar derbyprissumman…).

Kanske inte ett avgörande ekonomiskt bidrag men en välbehövlig uppmuntran från svensk galoppsport.

IMG_3805

Böckmans bilder (2)

2 Dec

Här presenteras ytterligare några bilder ur Bengt Böckmans mapp. Det är en serie om tre bilder med måtten 92 x 63 cm, en slags triptyk. Så här ser de ut:

The StretchThe Stretch IIThe Stretch III

De heter The Stretch, The Stretch II och The Stretch III

Den översta bilden ska jämnas till i nederkanten.

Priset är 2 750 kr perstyck eller 7 000 kr vid samtidigt köp av alla tre.

Av de två bilder som presenterades häromdagen är en, 1st Race, redan såld.

Jag nås på bjorn.eklund@mail.com

Böckmans bilder

30 Nov

Vi gör ett litet avbrott i serien om den svenska fullblodsaveln och ägnar oss åt hippologisk konst,

1983 började konstnären Bengt Böckman (också ägare till derbyvinnaren Humbug) på Galopp Projektet, som består av 40 litografiska bilder, huvudsakligen med motiv från amerikanska galoppbanor.

Jag har haft möjlighet att förvärva en av mapparna från det galleri som presenterade projektet. Några av bilderna såldes vid Täbys finaldag och några senare på Bro Park men fortfarande har jag kvar 17 bilder till försäljning. Några av dem är svagt missfärgade i kanterna på grund av dålig  hantering av ATG en gång i tiden men de flesta är dock i gott skick (jag kommer att ange vilket). De är oinramade.

Vi början med dessa två bilder

The Apprentice

1st race

Den övre bilden heter The Apprentice och är prydd med Bengt Böckmans kapplöpningsfärger. Lärlingen har uppenbara likheter med Sofia Nordgren, som ofta red för familjen Böckman. Bilden har en liten fuktskada längst upp, vilken kan döljas med en passepartout. Måtten är 45 x 31 cm.

Den undre bilden heter 1st Race. Den är helt intakt. Måtten är 45 x 31 cm.

Utgångspriset är 750 kr för vardera bilden.

Intresserad? Skriv till bjorn.eklund@mail.com